“수행자들이여, 영원히 남는다는 견해의 네 근거는 모르고 보지 못하는 이가 느끼며 목마름 같은 갈망(딴하)에 빠져 불안하게 몸부림치는 것뿐이다. 수행자들이여, 일부만 영원히 남는다는 견해의 네 근거도 그러하다. 수행자들이여, 끝이 있다거나 없다는 견해의 네 근거도 그러하다. 수행자들이여, 끝없는 회피 네 근거도 그러하다. 수행자들이여, 우연히 생겨났다는 견해의 두 근거도 그러하다.”
Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā sassatavādā sassataṁ attānañca lokañca paññapenti catūhi vatthūhi, tadapi tesaṁ bhavataṁ samaṇabrāhmaṇānaṁ ajānataṁ apassataṁ vedayitaṁ taṇhāgatānaṁ paritassitavipphanditameva. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā ekaccasassatikā ekaccaasassatikā ekaccaṁ sassataṁ ekaccaṁ asassataṁ attānañca lokañca paññapenti catūhi vatthūhi, tadapi tesaṁ bhavataṁ samaṇabrāhmaṇānaṁ ajānataṁ apassataṁ vedayitaṁ taṇhāgatānaṁ paritassitavipphanditameva. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā antānantikā antānantaṁ lokassa paññapenti catūhi vatthūhi, tadapi tesaṁ bhavataṁ samaṇabrāhmaṇānaṁ ajānataṁ apassataṁ vedayitaṁ taṇhāgatānaṁ paritassitavipphanditameva. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā amarāvikkhepikā tattha tattha pañhaṁ puṭṭhā samānā vācāvikkhepaṁ āpajjanti amarāvikkhepaṁ catūhi vatthūhi, tadapi tesaṁ bhavataṁ samaṇabrāhmaṇānaṁ ajānataṁ apassataṁ vedayitaṁ taṇhāgatānaṁ paritassitavipphanditameva. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā adhiccasamuppannikā adhiccasamuppannaṁ attānañca lokañca paññapenti dvīhi vatthūhi, tadapi tesaṁ bhavataṁ samaṇabrāhmaṇānaṁ ajānataṁ apassataṁ vedayitaṁ taṇhāgatānaṁ paritassitavipphanditameva.
디가 니까야 DN 1 브라흐마잘라 숫따 (브라흐마의 그물 - 범망경)배경
예순두 견해를 모두 나눈 뒤, 부처님은 각 묶음이 실제로 무엇인지 같은 말로 다시 밝힙니다. 영원히 남는다는 견해·일부만 영원히 남는다는 견해·끝이 있다거나 없다는 견해·끝없는 회피·우연히 생겨났다는 견해, 이 다섯 묶음 모두 알지 못하고 보지 못하는 이가 느낀 것이며, 목마름 같은 갈망(딴하)에 빠져 불안하게 몸부림치는 것일 뿐이라고 말합니다. 생각의 내용을 따지기 전에, 접촉에서 생긴 느낌과 갈망에 휩쓸린 불안이 먼저 있다는 것입니다. 서로 다른 다섯 이론이 결국 같은 자리에서 나온다면, 누가 옳고 그른지보다 무엇이 그 견해에 매달리게 하는지가 더 중요한 물음이 됩니다.
묵상
확고한 세계관 아래에도 불안과 갈망이 움직일 수 있다는 말이 어떤 생각을 일으키나요? 주장 내용을 따지기 전에, 그 주장에 매달리게 하는 느낌을 먼저 살펴볼 수 있을까요? 모름과 보지 못함에서 느낌과 갈망으로, 다시 몸부림으로 이어지는 과정에서, 견해가 가장 단단해지는 순간은 어디쯤일까요?