“수행자들이여, 단멸론 일곱 근거를 접촉 없이 느낄 수 있다는 것은 불가능하느니라. 수행자들이여, 지금 여기 열반론 다섯도 불가능하느니라. 수행자들이여, 미래 견해 마흔넷도 불가능하느니라. 수행자들이여, 과거와 미래의 예순두 견해 어느 것도 접촉 없이 느낄 수 없느니라.”
Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā ucchedavādā sato sattassa ucchedaṁ vināsaṁ vibhavaṁ paññapenti sattahi vatthūhi, te vata aññatra phassā paṭisaṁvedissantīti netaṁ ṭhānaṁ vijjati. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā diṭṭhadhammanibbānavādā sato sattassa paramadiṭṭhadhammanibbānaṁ paññapenti pañcahi vatthūhi, te vata aññatra phassā paṭisaṁvedissantīti netaṁ ṭhānaṁ vijjati. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā aparantakappikā aparantānudiṭṭhino aparantaṁ ārabbha anekavihitāni adhimuttipadāni abhivadanti catucattārīsāya vatthūhi, te vata aññatra phassā paṭisaṁvedissantīti netaṁ ṭhānaṁ vijjati. Tatra, bhikkhave, ye te samaṇabrāhmaṇā pubbantakappikā ca aparantakappikā ca pubbantāparantakappikā ca pubbantāparantānudiṭṭhino pubbantāparantaṁ ārabbha anekavihitāni adhimuttipadāni abhivadanti dvāsaṭṭhiyā vatthūhi, te vata aññatra phassā paṭisaṁvedissantīti netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
디가 니까야 DN 1 범망경 (Brahmajālasutta)배경
불가능성 후렴은 일곱·다섯·마흔넷을 거쳐 예순두 전체로 닫힙니다. 네 수와 네 번의 “수행자들이여”를 순서대로 두고, 마지막에는 예순두 견해 모두가 접촉 밖에서 경험될 가능성을 명시적으로 부정합니다. 견해의 그물 전체를 현재 경험의 조건으로 되돌리는 세 번의 후렴이 완성됩니다. 마지막 세 묶음과 마흔넷·예순둘 전체를 닫으면서, 그물의 어느 견해도 접촉 밖에서 느껴질 수 없다고 확정합니다.
묵상
예순두 견해 전체가 접촉에 기대어 느껴진다면, 그 견해를 “나”나 “진리”로 붙드는 힘은 조금 달라지나요? 지금 닿고 느끼는 과정 자체에 주의를 둘 수 있을까요? 마지막 일곱·다섯을 지나 예순두 전체에 “접촉 밖은 불가능”이 붙으면 그물의 가장 바깥 경계는 어디인가요?